Till Conny.

Jag ser framför mig dina isblåa ögon som alltid såg så himla barnsliga ut. Det verkade alltid som att du var ett barn och inte alls en fullvuxen karl. Och hur du alltid lyckades lura mig och Carro med ditt finger trick. Att vi ens gick på att du drog lös ditt finger din hand är en helt annan sak. Hur du alltid satt och rökte dina *****ben. Att dom nu blev ditt nederslag är inte bra.

Bara för någon vecka innan sa jag till mamma att vi måste träffa dig när vi far ner till Stockholm för att du hade cancer. Nu får vi inte träffa dig mer. Men nu har du det bra, där uppe och du behöver aldrig mer få uppleva smärta.

Och jag tänker minnas dig när du sitter där på morfars stuga med en *****ben mellan fingrarna och ett stort leende på läpparna. För jag har nog aldrig sett dig utan ett leende på läpparna.
Vi älskar dig alla - då, nu och sen.

Vila i frid, Conny. <3