Nu känner jag lite mer ork för att skriva. Har sovit litegranna och ser just nu IDOL med Julia. Sov hos min mormor intt och hon sydde min byxor åt mig tack!

Nu ska det komma lite ärlighet hära. Saker som jag egentligen inte tycker om att skriva om eller att prata om. Men det är enklare att skriva om. Jag mår inte bra, och hur mycket jag än försöker inbilla mig själv och andra, (min familj) att jag verkligen mår bra, så gör jag inte det. Min hjälpreda, Lis, sa att jag hade svårt för att be om hjälp. Att jag verkligen inte kan be om hjälp. Jag tror hon har rätt. I alla fall när det gäller mig mående. Jag kan verkligen inte lägga mitt liv i min mamis eller mommos händer. Jag nämner dom två eftersom det är dom som absolut betyder mest för mig över allt annat. Och det är bara dom två som jag verkligen och då menar jag VERKLIGEN göra allt för. Och när mormor idag nämnde att hon någon gång ska dö ville jag bara lägga mig ner och skrika att det aldrig får hända, men det kommer att hända. Och det skrämmer mig så himla mycket. Jag skulle enkelt ge mitt liv till henne bara för att hon skulle leva. Om hon dör skulle jag inte klara av det.

Det var bara det jag vill skriva. Det blir som om i den där boken, i taket lyser alla stjärnorna. Mormor, om du dör då tar jag livet av mig.

Tack...