Är i Piteå nu. Känns det okej? Långt från det. Och en viss person vet varför. Man kommer hem till Piteå för att träffa familjen bl.a. och så är dom inte ens hemma. Och det här är inte första gången, ONEJ, snarare femtioelfte gången plus trettiotolv gånger till. Utan krydd.
Så ni kanske kan gissa på att jag är superglad? Nja. Snarare så förbannad att jag snart går i taket. Blir det ännu en meningslös helg i Piteå? Mest troligen. Helt ärligt så har jag aldrig kännt mig såhär osäker i hela mitt liv över något. Jag gillar inte känslan alls, jag tycker inte om osäkerhet. Varför finns det? För att förstöra folk, och det lyckas...

Peace out... Ska försöka lugna ner mig nu så att jag inte förstör något. Också jävligt ovanligt att min ilska inte går över på tre sekunder som den brukar göra. Mina ögon är typ svarta nu. Back off.