Förr så tänkte jag alltid på att jag ska göra mitt bästa och sedan nöja mig med det jag får, numera så kräver jag att jag gör mitt bästa och är inte nöjd om jag inte får det bästa. Betyg, det är en av de saker som jag kräver att jag minst får väl godkänt numera. Visst, jag har alltid brytt mig om betyg och jag har fått flera godkänt i mina dagar, men jag kan helt ärligt säga att jag inte var så besatt som jag är nu av att få bra betyg.
Kanske det var på grund av att fotbollen tog nästan all min tid så att jag inte orkade med skolan, eller så var jag bara för lat. Who knows. Men vad jag vet är att jag idag inte alls blir nöjd med ett simpelt godkänt och jag har under flera tillfällen sagt till min moder och ett flertal kompisar att "ser det ut som om att jag gör G:n?" alternativt "Får jag G så tar jag livet av mig." Nu är det ju förvisso att jag aldrig under något tillfälle ens skulle tänka tanken på självmord, men ni kanske förstår hur pass allvarligt jag tycker det är att bara få godkänt.
I skolan så matar dem in oss i skallen att det är okej att få G, det är inget dåligt. Det är liksom jättebra. Och visst det kan det vara, för andra personer. Men inte för mig. Jag ställer högre krav på mig själv för att jag vet att jag måste göra det för att nå dem. Jag är inte heller den där personen som sitter uppe till klockan tre på natten dagen innan det där jätte stora historia provet, snarare tvärtom, jag är den där som inte pluggar alls. Men jag hänger med på lektionerna istället, och då behöver jag inte plugga. Dessutom har jag haft turen att få ett superb minne när det gäller skolmaterial!