Jobbar min sista helg nu på hotellet och är inne på dag två av tre. Känns skönt på ett sätt för då är det ytterligare ett steg avklarat innan man får åka iväg. Samtidigt så känns det jättedåligt då jag vet att det är ytterligare ett steg avklarat till att jag flyttar från Sverige och till det mer okända. Mina känslor är konstant upp och ner, vissa stunder kan jag inte sluta tänka på att "fyfan vad kul det ska bli" medan andra gånger sitter jag och tänker på "fan... jag kommer fan inte palla det här". Men det ska jag, jag brukar inte ge upp på en gång och jag ska fan i mig inte göra det nu heller.

 

Nu blev det många fan.

Mitt kraftuttryck, lev med det.